Jag vill börja med att tacka er alla för detta underbara stöd vi har fått under denna extremt jobbiga period! Det har varit en berg och dalbana med många känslor, arg, förtvivlad, ledsen, rädd och frustrerad. 

 

Jag har tänkt berätta lite mer detaljerat vad som har hänt med Turbo och hur hans framtid ser ut.

 

Det började i onsdags morse med att Turbo var lite häning men var inte mycket mer med det, Sedan åkte jag iväg på jobbintervju och åkte för att lämna tre av katterna på Kattfoten. Väl hemma igen så tittade jag på datorn en stund då visar Turbo mig att han behöver spy så jag släpper ut han i trädgården så att han kan kräkas. Jag frågar han när han är klar om vi "ska gå ut", då brukar Turbo bli alldeles till sig och springa mot ytterdörren men jag fick ingen respons, Då börjar jag bli väldigt fundersam. Men jag tar på han kopplet så går vi ut och då går han mycket långsamt, har svansen mellan benen och öronen är nere,Då börjar jag verkligen undra var som är fel med han.

 

Han var mycket lös i magen och jag märkte han mådde dåligt, då helt plötsligt bara viker sig hans ben under han och han faller ihop i snön och då blir jag rädd! Jag fick upp han på mycket skakiga ben och efter ett par meter faller han igen och jag börjar gråta.

 

Tills sist får jag in han och jag tar tempen på han, då hade han 40 graders feber och jag ringer mamma i panik! Mamma var som tur med Thobbe på Willys så dom åker hit. Efter att mamma har kollat på han så säger hon till mig att ringa veterinären. Jag ringde först till Söndrum och berättade vad som hänt och hon säger till mig att ringa Slöinge med en gång så det gör jag det och dom säger att jag måste komma in med hn på en gång för att det lät mycket allvaligt. 

 

Väl uppe på djursjukhuset så tar dom boldprover och han röntgas över magen. På röntgenbilderna så ser det ut som om han har vätska i magen så det bestäms att man ska ta ett ultraljud med för bättre bild. 

Mycket riktigt så har han vätska i magen men även knölar. 

Veterinären skriver in han för att han behöver en akut operation samma kväll. Så jag åker hem utan hund :(

 

Det ända jag kunde göra var att vänta på att skulle ringa. Kvart i nio får jag det värsta samtalet jag någonsin fått i hela mitt liv. Turbo har 5% chans att överleva så jag ska bestämma om vi ska låta han vakna ur narkosen! De knölar han hade (är ganska säkert tumörer) sitter i nätet inne i tarmarna och går inte att operara bort. Vi vet inte säkert vad det är förrens vi fått svar på biopsin tidigast tordag nästa vecka. Efter mycket om och men så bestämmer jag att ge de 5% en chans, 

Men jag visse hela den kvällen och natten att jag unde få ett samtal att Turbo är död. Jag har nästan aldrig varit så ledsen i hela mitt liv. 

 

Men dagen därpå mår han under omstänigheterna ganska bra och jag fick åka och hälsa på. Väl där pratar jag och mamma med veterinären och får reda på att Turbo kommer inte bli så gammal. Oavsett vad det är han har magen så kommer det att sprida sig, men beroende på vad det är kommer det gå olika for om jag har förstått det rätt. 

 

Idag har Turbo varit lite mycket lite piggare och han har även ätit idag. Så om han är stabil till imorgon och de ser att han äter så kommer han nog få komma hem imorgon! :D Jag längtar tills de ringer imorgon så jag får veta vilket. 

 

Åter igen tack alla, ni förstår inte hur glad jag blir för erat stöd! 

 

Puss och kram från mig och Turbo!