I lördagseftermiddag så åkte jag och Robban till slöinge för att hämta Turbo! Jag var som ett barn på julafton, det pirrade i hela mig och jag kunde inte sitta stilla. Men tills sist så kom dom ut med min älskling och han skrek i nästan en minut innan jag fick tyst på han :D Så han var glad att se oss. 

 

Sedan han har kommit hem har han varit bättre än jag förväntat mig. Visst han sover mycket men då och då går han och hämtar en boll och leker med och när vi är ute så leker han. Men han får inte överanstränga sig eller hoppa och studsa för mycket p.g.a operationssåret, som förresten läker fint.

Han äter flera gånger om dagen, visserligen äter han tabletter som sätter igång hunger men det viktigaste är han har äter. Och han har fortfarande ingen feber. Så för nu och förhoppningvis är det bra med han. Det enda vi kan göra nu är att invänta biopsisvaret och ge Turbo massa kärlek och bara njuta av han. För som sagt så vet vi inte hur länge han kommer att få stanna kvar hos oss. 

 

Just nu är jag bara så glad att han fick komma tillbaka hem, för i onsdagskväll så såg det inte ut som om han skulle få göra det. SOm tur är är han mycket stark och har alla er och oss som hejar och ber för honom. 

 

Han hälsar till er alla och tackar för allt stöd :) 

 

Puss och kram!