Jag saknar dig så himla mycket! När jag umgicks med dig hade jag så roligt. Jag kunde vara mig själv och du accepterade mig. Vi var så lika på många sätt. Det var du och jag mot världen. Vad hände? Varför umgås vi inte eller pratar? Förr ringde vi varandra flera gånger per dag. Jag saknar att ha dig att prata med. Jag älskar dig. Känner mig ensam utan dig. Detta låter som ett kärleksbrev, vilket det nästan är men det handlar om en dyrbar vänskap som inte längre finns. Varför? Jag hoppas vi hittar tillbaka till varandra, jag vet bara inte hur :(